Recept på kaos

1. Försommaren: 1-2-3 löpande parallella dejtingprojekt.

2. Tillfälligt försök att vara seriös med Ö2.

-------------
1+2 = 31 augusti: 6-7 löpande parallella projekt, en del med diverse kopplingar till varandra.

Det skall bli intressant att se hur och när allt backfire:ar :D. Det går knappt att hålla isär längre.

Håll i er, gubbar och käringar.

Tanke

Det sitter "miljonärerna"-reklam över hela stan nu.

Att göra massiv och dyr reklam för att få upp rejäla tittarsiffror för ett TV-program för att i sin tur kunna sälja reklamplatser som skall gå i samband med programmet tycker jag är ganska roligt :).

kom höst kom

Och nu har hösten börjat definitivt, för nu har nämligen träningen kommit igång. Jag har lagom mycket lagom skön värk lite här och där, och trots att jag trodde att jag hade glömt allt så upptäckte jag att jag tydligen fortfarande kan sparka folk i ansiktet och ändå behålla balansen. Wow bam. Det är så jäkla roligt! Alltså inte att sparka folk i ansiktet (har ju i och för sig aldrig prövat - så egentligen vet jag ju inte. Det kanske är helt galet lattjo?) utan själva träningen i sig. För att inte tala om psykologisk effekt. Igår sade spegeln "din jävla fetknopp", och såhär på morgonkvisten säger den "you sexy bitch! I see you baby! Shakin' that ass!" - tänk vad lite brottning och lite svett kan göra. Lööö-ö-ö-öö-vly.

Rutinen smyger sig på igen efter sommaren, min höst börjar krypa fram från där den gömde sig undan vinterkylan, där den höll sig undan alla jävla nyförälskade par under våren och nu sist skyddade sig från sommarvärmen. Med rutin kommer uttråkning; så vem vet? Jag kanske börjar skriva vettiga inlägg någon gång snart. Kanske till och med hittar tillbaka till humorn. Stay tuned.

(Varför skickade jag vykort till ex då? Det kan omöjligtvis ha varit bra, och jag var inte ens full. Kuken.)

Paranoid & sunburnt

Sådärja.

Brun som en pepparkaka skulle jag kunna skriva om pooler, salt varmt hav, booty överallt, kåta danskor, stupfulla 17-åringar, death-defying taxiresor, sinnessjuk värme eller konstiga språk.

Men jag är lite för seg.

Så det får bli en annan gång.

Mellan omställningar och flygresor och skolstarter och strukturering av liv, hinner jag fundera både en och två gånger på om jag verkligen skall ut och rädda världen igen (jag villvillvill men jag älskar mitt liv så mycket just nu att jag blir kluven), hinner jag inte riktigt bry mig om att hon inte hör av sig och orkar inte ligga på och vara tjatig (för det är så svalt från min sida att det inte är värt att fucka integriteten över), hinner jag inte ha någon lust att gå ner mig i ex IGEN, hinner jag inte ha nån lust att få förhoppningar i nåt annat av mina fyrtioelva projekt för tillfället. Jag är rätt nöjd med sakernas tillstånd som den lilla bekräftelseslinka jag är. Kanske är jag ett svin och en skitkorv, men om så är fallet så må det vara hänt. Det får gå hur fan det vill, jag trivs och jag skall tamigfan sätta mig själv i första rummet för en gångs skull. Bekräftelsehoran ler och slickar hungrigt i sig, och vad fan gör det om hundra år? Som den observante kan urskilja är jag något kluven till mitt senaste beteende och behandlande av diverse galanta damer i min omgivning men ärligt talat är jag fan TRÖTT på att sätta alla andra i första rummet på bekostnad av mig själv och nu mår jag riktigt, riktigt bra.

Först till kvarn - regeln gäller inte för drontar. Fråga vem som helst.

Dagens låt

Indochine - La buddha affair.


Jösses, vilka utopivibbar. Vattenfall och tropiska paradis och palmer och sandstränder och grejer. Wow bam.

Historien kommer ikapp

Idag träffade jag mitt ex.

Vi springer på varandra på stan, hon skiner upp som en sol och kramar mig hårt och länge. Hon tar femtioelva kort på mig med mobilkameran. Hon pratar länge om vad som hänt sedan sist, vad hon har råkat ut för, lite vagt vad hon har träffat för folk. Jag tror inte att det finns någon jag tycker bättre om att krama än henne. Trots allting som hänt och all historia. Det tar några minuter innan de tråkiga historierna om vad som hänt det senaste rullas upp, med nya bekanta som naturligtvis haft en likadan historia som hon har.

Mitt ex har en historia som stavas droger, och som sannolikt inte är historia än, när allting kommer omkring. Märkena på hennes händer skriker injektion, hur mycket det än pratas om allergiska utslag. Vi pratar på och stannar kvar en stund till och hon försöker dölja dem, men lyckas inte. Jag ser, jag har alltid sett, och jag förstår, jag har alltid förstått. Även om hon aldrig kommer att erkänna det, även om jag aldrig kommer att få veta säkert. Och det gör lika jävla ont i mig varje gång. Varje gång vi ses blir en påminnelse om vem hon var och vem hon inte är längre lika mycket som den blir en påminnelse om att jag alltid kommer att älska henne, om att det alltid kommer att vara hon och jag, att vi aldrig kommer svalna. Att vi aldrig kommer att bli vi igen, för att det inte går.

Och vi kramas hejdå och säger att vi hörs och ses, och jag säger inte ett ord om ögongodis två. För hennes skull.

"I don't give a shit" - lampan är tänd

Vad fan är grejen? Så fort man träffar en tjej på något sätt, så är det som att man får en reklamskylt ovanför huvudet som skriker ut budskapet "jag bryr mig inte!" alternativt "godkänd". Det slår fan ALDRIG fel. Alltid blir det sådär. Vad är grejen?

Alltså, jag och ögongodis två har vänslats lite i nån vecka och vi är verkligen inte ihop/ett par eller vad man nu skall kalla det. Vi trevar väl lite och ser vad det blir av det. Men. Plötsligt börjar det tätna i smstrafiken från ögongodis ett, och vid afterwork och annat så började det dras upp grejer som att "vi måste ju höras sen, när vi inte jobbar ihop längre" osv osv. Jag bara fattar inte.

Det är ALLTID såhär. Så fort man har fått den där "godkänd" - stämpeln i pannan så börjas det.
Kan ni lukta er till det? Jag menar, jag är verkligen inte den som överöser damer med vinkar och komplimanger och kommentarer sådär på dagarna, så jag köper inte ett argument som t ex att jag skulle bli intressantare för att jag plötsligt visar mindre intresse.

Och snart bär det iväg på svenssoncharter. Yay! Yours truly skall bli brun som en pepparkaka och hålla sig småpackad i sju dygn. Skall bli oerhört trevligt, på alla sätt och vis :).

Nöjd

Det där med att sitta i soffan och prata skit och skratta lite och hångla lite och kramas lite och prata lite mer är inte alls så dumt. Hon smakar gott.

Ifall ni undrar, alltså.

hihiiii hi hiiihiii. :-).

Gottesöndag.

Så gårdagskvällen blev en bra kväll. Vi pratade pratade pratade och drack öl och pratade lite till och ... ibland fattar jag inte. Jag är förstås olympisk guldmedaljör i att missa hintar och inte uppfatta signaler, men det är som om .. varenda gång det smäller till och det skall finhånglas så blir jag lika förvånad. Eller kanske inte varenda gång men ofta iallafall. Igår trodde jag att jag var helt körd och att jag hade väntat för länge, men tydligen inte alls :). Det är rätt skönt att få misstolka signaler åt RÄTT håll nån gång emellanåt (skriver jag och tankarna går till "the crash and burn of -06. Som jag fortfarande inte har skrivit om. Men det kommer nångång när jag orkar).

Men hon är skitsnygg och har skinn på näsan och är rolig. Och tvekan finns där alltid för min del, om man liksom skall ge sig in i något, men vafan. Nån gång skall jag väl sluta tänka på konsekvenser så det kan väl lika gärna vara nu. Och man får väl se vad det blir av det? Jag tänker ha kul. Bara hänga med och se vart det bär av...

Och snartsnartsnart är det dags att komma igång med träningen igen. Kommer bli en sån kanonhöst så jag börjar tveka på om jag verkligen vill sticka iväg i vår; vi får väl se vad som händer... jag gillar mitt liv just nu. Nej; jag älskar det.

Upphånglad

Mums :). Bekräftelse is the shit dot com.

To be continued...förhoppningsvis.

Oj

Sms. Here I go...

Stood up

Åh vad trött jag blir.

Man kan väl åtminstone skicka ett sms och skylla på huvudvärk :P.

Nämen?

Och ikväll skall jag tydligen på nån slags dejt med ögongodis 2, som liksom bjöd ut mig sådär som kvinnor gör när de bjuder ut en. Tror jag. För man vet ju FAN ALDRIG!!!111oneeleven ;)

"Jag skulle VERKLIGEN vilja GÅ UT ikväll... det vore SÅ ROLIGT *titta på med stora rådjursögon*".

Welly well. Oväntat men kul - får se hur det här går...

On a roll

Okej.

Jag skrev nångång i maj (och jag är inte typen som länkar till egna blogginlägg - jag är för lat) nånting i stil med att "ett jobb med provisionsbaserad lön där hårdare slit ger mer pengar kommer omöjligtvis vara bra för mig. Men what the fuck, det blir intressant". Nånting ditåt. Tänka sig. Så rätt, så rätt jag hade.

Hahaha :D. Nu är jag mitt uppe i ett working spree _igen_. Jag drömmer bisarra drömmar om jobbet på nätterna, spenderar dagarna med en frapperande hög stressnivå och planerar ständigt kommande insatser och optimerar försäljningen med nesliga knep jag tillskansat mig genom beteendevetenskapliga kunskaper vilket politiskt korrekta och kulturradikaler säkerligen skulle kalla "o-etiskt" och gå i taket, medan de skickade karaffen med rödvin runt bordet. Själv kallar jag det "pragmatiskt" och ler brett och självgott för mig själv.

Jag jobbar så inihelvete, både professionellt och ideellt, just nu, men trots allt mitt tidigare gnäll om att jag inte får vila och blaha blaha så måste jag faktiskt erkänna att jag älskar det. Ledighet kommer sedan, och jag trivs faktiskt som allra bäst när stressnivån är hög och jag pysslar med nånting jag har pejl på. Som jag skaffar mig bättre pejl på; när jag känner att jag utvecklas. Jag har i de flesta situationer bara två lägen, noll eller ett, av eller på, fullgas eller noll - nolläget infinner sig oftast vid återhämtning. När jag är ledig, så är jag fruktansvärt ledig, helt enkelt ;-).

K föreslog sömn och det var en bra grej, den här sista hjärndöd-perioden kör jag på fullt blås igen, full fart gnistrande blå ögon effektivitet effektivitet effektivitet effektivitet effekt.

Det är bara störande att jag inte har möjlighet att träna - har hållt upp i en styv månad nu. Jag har en sjuk abstinens, känner att jag har tappat stora delar av motoriken och ... jag vill komma igång igen. Och så längtar jag faktiskt till skolbänken, när jag får lite intellektuella utmaningar igen.

Så ekonomiskt är det en finfin sommar. Dock hade det ju varit rätt okej att ha ett feminint projekt att bränna pengar på, men där har den här sommaren varit lite snål, tyvärr. Nån fager ungmö som vill bli bortskämd de sista veckorna i sommar? Finnes: något välhängd akademisk arbetsnarkoman med lätt damp och politiskt inkorrekt humor. I fallet Ögongodis ett har jag svalnat av lite, tror jag bestämt. Det är ju mycket möjligt att hon inte är intresserad av mig, men vafan, att höra av sig och föreslå skitsnack & öldrickande är väl ändå ett jäkligt tydligt tecken på intresse från min sida? Orkar inte ödsla energi om det inte kommer lika tydliga vinkar tillbaka. Då håller jag mig till flört & onani.

Åter till verkligheten.

Bastards

Jag är definitivt en kvällsmänniska. Jag avskyr att gå upp tidigt och.. ja morgnar är inte min grej helt enkelt. Tillbringar dem allt som oftast med att sitta på sängkanten i 15 minuter, titta snett ner i golvet och tycka synd om mig själv medan jag försöker få hjärnan att vakna till och fungera. Så fråga mig inte varför jag envisas med att skaffa extremt-tidiga-morgnar-jobb hela tiden. Kanske för att jag tycker synd om mig själv väldigt sällan i övrigt? Äh. Vettefasen. Anyway. Tidiga morgnar är inte till 100% förknippade med avgrundsdjup förakt, utan jag har faktiskt någon form av hatkärleksförhållande till dem. Ungefär som jag har till vänstervridna (knappt tänka så långt näsan räcker+gå på all propaganda kombinerat med såndär härlig barnslig 'allt är svartvitt'-naivitet. Läskigt!).

För morgnar är ju så jäkla vackra. Precis innan solen går upp, när stan ligger öde och hela stan är min, alla hus är släckta och vägarna är tomma. De enda ljuden som hörs är något ensamt brummande av en taxibil någonstans och det är sådär alldeles lagom kyligt, innan hettan sätter in och dagen bryter ut. Fast hela den (faktiskt helt fantastiska) upplevelsen (som aldrig blir gammal och tråkig och rutin) kan jag ju glömma nu, märkte jag imorse. För det där förbannade friidrottsjippot har ju dragit igång; så nu är halva vägen till jobbet full med onyktra, skrikande halvapor som inte har hunnit hem än och misslyckades med kvartifyra-ragget.

Ge mig mina morgnar tillbaks! As. Nu blir det ju ännu svårare att komma upp, när jag inte ens har det lilla att se fram emot. (okej, ibland, ibland tycker jag synd om mig själv dådå.)

Tillbaks i hetluften..

Jahapp, då satt man där igen. Men! En tvåveckors genomkörare till och sen är det tammefan slut med det här, dags för lite ledigt och sen börjar skolan igen. Längtar tills jag får tänka lite igen; det här är fördummande. Två. Veckor. Till. Och snart är det ju lön. Yaah. Hihiho. Får se om CSN får tummen ur röven och skickar hit lite papper så småningom med...

För övrigt gjorde jag en move på ögongodis ett i helgen, föreslog lite öldrickande med småprat, och undrar om jag blev dissad eller ej. "Gärna, men . En annan gång.". Undrar om jag är just visade lagom mycket intresse på klädsamt vis eller om jag blev ägd? Känns inte som om jag orkar med att hålla på att ränna runt med förhoppningar etc nu, så det känns inte som om detspelar så fantastiskt stor roll. Men det är klart att det vore skitkul om det är ett ömsesidigt intresse. För övrigt känns atmosfären oerhört flörtig med den hittils onämnda ögongodis tre, en fantastiskt charmig brunett tillika kund. Fast hon lämnar landet om nån vecka sådär för en bortavistelse på obestämd tid, så det känns lite overkill.

Fast det är ju inte utan att jag undrar om hon kysser bra.

Skönt

Idag har jag sovit ut för första gången på nästan två månader. Att en så liten grej kan vara så fantastiskt skön?

Det här är livskvalitet. Nästan inga måsten idag och bara den där härliga känslan av att vara ledig och soligt och fint och varmt och ... att man kan bli så glad och positiv av lite sömn?

Kanske skulle sova lite till :).

Humor...

Badger, badger...

Hahahahhahahahahahahahahahhaahhahaaaa :D :D :D

Morfin för själen

När jag får frågan "vad gillar du för musik" brukar jag tystna några sekunder och försöka hitta på nåt bra svar. Det enda jag nånsin lyckas prestera är "det bästa av det mesta" och "hmmtjaaa.... jag har en väldigt bred musiksmak". Och det där med bred musiksmak brukar ju som bekant vara en klyscha. Men jag menar det verkligen. Jag gillar rock, visserligen, men en miljon andra genrer också. Vill inte begränsa mig. Så jag tänkte plita ner ett gäng låtar som alltid får mina "juices flowing", eller kanske most likely to get me singing in the shower / start shakin' that ass, rent av. Och det här är låtar jag inte kan tröttna på. Tro mig; jag har gjort mitt bästa för att spela sönder dem. Det bara går inte. Några klassiker och några lite modernare produkter.

Everlast - Today
Ministry - Filth pig
Alice in chains - Hate to feel
Tori Amos - Winter
Juliana Hatfield - Universal heartbeat
Juliana Hatfield - For the birds
John Frusciante - Carvel
Korn - Here to stay
Ladytron - Blue jeans
Queens of the stone age - Go with the flow
The smashing pumpkins - Bullet with butterfly wings
Front 242 - Masterhit
Nitzer Ebb - Let beauty loose
Lard - Mate, spawn & die
Billy Idol - Dancing with myself
Boards of Canada - ROYGBIV
Blue oyster cult - Don't fear the reaper
Strapping young lad - Detox
Monster magnet - Powertrip
Johnny Cash - Riders in the sky

Jaa. Vad har jag för musiksmak? Tjenare...

The clock on the wall is ticking away...

Jag har helt sinnessjuk träningsabstinens. Jag vill slåss och brottas och rullarunt och få lite blåmärken och ledvärk. Det är som ett gift.

Och på tal om gift så loggade jag på anarchy online idag för första gången på ett par veckor. Vägrar fortfarande att aktivera mitt gamla konto eftersom jag vet precis hur det skulle gå.. swoosch, så sitter man där med 3-4 timmars speltid varje dag. Vägrar ramla ner i det träsket igen ;).

Så var det det där med höga kindben

Okej.

Höga kindben. Sunda värderingar. Alldeles för lik mig för att vara bra för hälsan. Det där sprudlande glada. Samtal som bara flyter på av sig själva. Och gud, en urringning som jag inte tror att jag har sett maken till i modern tid. Ja, ögongodis nummer ett alltså. I sällskap med några andra, men ändå en fyratimmars, men ändå vår konversation all the way.

Jag hatar mitt alldeles för utvecklade konsekvenstänkande ibland. Går inte att ha en helt rättfram approach på det här för att det skulle bli så jääävla pinsamt med tanke på att vi jobbar ihop. Försöker jag övertyga mig själv. Det är lite värdelöst när all blyghet är kopplat till det känslomässiga och knappt någon blyghet överhuvudtaget är kopplad till övriga sociala situationer. Fegsnöre.

Jag får hitta på en bra metod helt enkelt.

Förhoppningar suger pung. Jag vill inte ha dem! När jag blivit envåldshärskare skall folk få gå runt med skyltar i pannan. Argh.

Vilken urringning.

Joy joy

Och så upptäckte jag precis att en av mina favoritamerikaner släppte en skiva -04 som jag aldrig hade hört. Var tvungen att ladda ne.... *host* SPRINGA TILL AFFÄREN OCH KÖPA DEN, och nu mår jag sådär gött härligt bra som man bara gör när kör igenom en ny musikupplevelse för första gången. Skitbra!

Everlast - White trash beautiful. Rekommenderas, om man är lagd åt det hållet.

Nyheter?

Har ägnat några timmar det senaste dygnet med att störa mig på svensk nyhetsrapportering igen.

Nej, SVT, Hizballah är ingen libanesisk "gerilla". Hizballah är en terroristorganisation som opererar från libanesiskt territorium och spränger försvarslösa civila i luften till vardags.

Och visst är det fantastiskt tragiskt att man bombar ett bostadshus och tar livet av 60 civila, men varför läggs fokus till 100% på det (ett tragiskt misstag från IDFs sida) och 0% på det faktum att hizballah riktar sina raketer mot civila mål i Israel?

Varför befrias hizballah från allt ansvar, vem i helvete anser på allvar att det är "frihetskamp" det handlar om? Vem tror på sitt fullaste allvar att Israel anföll Libanon på grund av två kidnappade soldater och att det inte fanns några andra grunder?

Varför ges kopplingen Hizballah-Syrien-Iran så lite uppmärksamhet i svensk media?

Ta in nyheter om mellanöstern från resten av världen (Tyskland, USA, England, Frankrike, Ryssland) så får ni se precis hur vinklad nyhetsrapporteringen i Sverige är.

Jag är bara så jävla trött på hur vänsterkartellen i svensk media far med osanningar hela tiden. Det har länge varit dags för ett skifte där.

Sen kan man ju fråga sig om inte Iran varit drivande bakom hela den här cirkusen, för att få bort fokus från sitt kärnvapenprogram. Vi får väl se.