Förhelvete!

Varför, varför, varför, ställer sig ingen upp, tittar rakt in i kameran och säger:

"Men för helvete. Vem fan bryr sig om ifall jag betalar TV-avgift eller inte?"

Eller "Nej, jag betalar inte TV-avgift, det är ett förlegat system och ett sätt för mig att visa min åsikt".

Journalistiken sjunker tammefan mot nya bottnar för varje dag som går. Politiker, sluta vara så jävla korrekta! Fram för lite mer sunt bonnaförnuft och jävlaranamma i politiken.

"Avgå, Bildt! Gick mot röd gubbe på kungsgatan" nästa?

Nackpussar och ett och annat samlag

Ligga sked är the jävla shit dot com, för er som inte visste.

Och hela mitt liv går för tillfället ut på spänd väntan på om jag skall dra ifrån alltihop eller inte, för en period. Kanske delvis därför jag har koncentrationen så hårt på annat håll.

Vad är "fuchsia?"

Your Birthdate: May 14

You work well with others. That is, you're good at getting them to do work for you. It's true that you get by on your charm. But so what? You make people happy! You're dynamic, clever, and funny. And people like to have you around. But you're so restless, they better not expect you to stay around for long. Your strength: Your superstar charisma Your weakness: Commitment means nothing to you Your power color: Fuchsia Your power symbol: Diamond Your power month: May

What Does Your Birth Date Mean?

*letar efter spionkameran*

Flyboy

Kuken.

Jag tycks ha fastnat i nån sorts alldagliga och tråkiga objektiva beskrivningar av mina relationer, och det var ju inte meningen från början. Jag vet inte riktigt VAD som var meningen från början.

Känns som om jag tappat sugen (har jag ju sagt tio gånger eller nåt nu), tappat bort den komiska twisten och bara skriver för att skriva. Gillar inte det riktigt. Eller, framför allt känner jag att det här stället har blivit rätt platt liksom. Egentligen händer det rätt mycket just nu, det kanske är där skon klämmer? Som att jag snurrar bort mig själv lite i den här så kallade vardagen men tillräckligt mycket för att jag inte skall ha grepp nog att skriva om det.

Jag mår bra. Problemet är bara att jag inte gillar att må bra riktigt, jag behöver ha nånting att oroa mig för, nånting som ligger och gnager ... dramaqueen som jag är. Måste oroa mig för att inte oroa mig eller nåt. Har inte fått så mycket adrenalin som jag känner att jag vill ha, min terapeut anser att det inte alls handlar om det utan om flyktbeteende och har så jävla rätt egentligen, men what the fuck - jag gillar att fly! Det är så jag har levt mitt liv sen dag ett, det är mitt sätt att handskas med emotionella spörsmål. Till stor del, åtminstone.


Det händer mycket, men det händer ingenting. Egentligen. Inget riktigt. Jag måste känna att jag leverleverlever, och det gör jag inte just nu. Slags flatline, flat väntan på nånting nytt, verkligt som kanske lurar på andra sidan av den här vardagen jag snurrar in mig i.

Tiden tickar långsamt på och jag behöver hastighet. Och jag behöver hitta tillbaks till rätt form av skrivande och kunna få ut nån form av budskap på rätt sätt; så ni får hålla till godo med skräpinlägg tills dess är jag rädd.

humor

Varför blir det aldrig tråkigt?

Bakom lyckta dörrar

En del av min surt (nåja) förvärvade fritid har de senaste dagarna gått ut på att bli förvånad över Ö1's beteende. Ni minns kanske Ö1? (nej, jag orkar fortfarande inte länka till egna inlägg - jag är av naturen lat)

Snabb recap - tänk er en mental variant på gnidasigmotlår och ändraplanerförattkunnahängamedpåfiakölodefinierat och en massa rådjursögon, komplimanger och gullig retsamhet, avslutat med menjagförstårinteALLShurdukundetroattjagvartändpåDIG? Så långt inga konstigheter. Jag är ju trots allt, i min egen lilla värld, olympisk guldmedaljör på (i?) att tolka signaler konstigt. Och det där var ju verkligen inte hela världen.

Men.

Efter att hon fick reda på Damens (än så länge ganska kortvariga) existens i mitt liv, så har kontakttagandet från hennes sida ökat med 4-500%, I kid you not. Fyllesms mitt i natten "åååh vad tråkigt det är här...hur går det med tjejen?", msn-påhopp "vadgörduvadhänderhurgårdetmedtjejen?" och spontana förfrågningar som "vi kan väl ses snartsnartsnart igen du kan väl komma hit på middag hurgårdetmedtjejen?"

Förvånad och lätt road, alltså. Man skulle väl kunna säga att ihopfåendet med Damen (på vilken startgropsnivå det nu än må ligga) var förknippat med att bli avvisad på ett rent hypotetiskt plan; viljan att springa på nåt seriöst fanns ju där, fast den finns i mitt fall ändå alltid därinne nånstans. Men min förvåning ligger väl snarare i vad fan Ö1 håller på med egentligen? På många sätt är jag en enkel människa, i min värld har hon fått sin chans och sumpat den.

Ska bli intressant att se hur långt hon går innan hon inser det själv.

Fan ta "the sims".

...

Det var ju det där med att sköta sina studier...