Friday I'm in love

Livet går mot en såndär riktigt bra fredag, med lagom blandning av hångel, blåmärkesgenererande träning, besinningslös fylla och trevliga människor omkring sig, inte nödvändigtvis i den ordningen. Men ändå.

Mycket av min fritid går för tilfället ut på att ljudligt kritisera alla gråtmilda kommunister som förfasar sig över valresultatet. Det är fantastiskt roligt att höra allt från "nu kommer de sänka lönerna" till "de kommer att spärra in alla sjukpensionärer i koncentrationsläger". Jag har skrivit om det förut nån gång; världen ser inte ut som den gjorde 1935, vi har delvis nya förutsättningar, läget är ett helt annat. Släpp för fan Marx och Engels och inse att vi, Sverige, är någon annanstans.

För att inte tala om den mediala diskussionen om SDs framfart i valet. För mig är det tämligen enkelt; efter att ha försökt tiga ihjäl integrationsfrågor och besvarat varje lilla bit kritik mot den genom att brännmärka och naziststämpla upphovsmannen/kvinnan till kritiken så är det väl ändå inte så jävla konstigt att många går och missnöjesröstar på SD? Sluta vara så jävla PK hela tiden! SLUTA!

Fördomar kan ju vara kul också.

Kexchokladmysteriet

Det sägs att lyckliga människor inte har några historier och jag får väl falla in i det lite. Rätt tillfreds med att utflykta och hångla och kramas för tillfället; man får se vart det leder. Egentligen vet jag inte vad jag vill, men jag är fan trött på att hela tiden kräva av mig själv att veta exakt vad jag vill så jag skiter i det den här gången (liksom med Ö2), njuter av stunden och ser vart det bär av. Det känns bra, helt enkelt. Inte åherreminjedarrandeasplöv, men å andra sidan inte heller egentligenärhonpåandrasidangatandärsnyggare. Utan nånstans mitt emellan. Det verkar dessutom funka att vara tysta ihop - nånting jag värdesätter. Nervositetsmätaren på nåt sätt. I like.

Men!

Idag var jag i skolan, som så många andra dagar. Idag hade vi rast under föreläsningen, precis som så många andra dagar. Men döm av min förvåning när jag kommer tillbaks till min plats efter rasten, greppar tag i mina anteckningsgrejer och upptäcker en kexchoklad under dem? Någon har alltså med okänd intention bjudit eder dront på en godis-treat! Förgäves letade jag i flera minuter efter någon form av meddelande. Vad är detta? Har jag en hemlig beundrare? Vill någon att jag går upp i vikt? (förutom Damen förstås, som tyckte att jag var lite hård att ligga på). Hamnade den fel?

Och, framför allt, om det är frågan om en hemlig beundrare a' la grundskolan: Varför, varför, händer sånthär alltid i stötar? (ingetINGET genererar så mycket attraktionskraft som ett nyligen lyckat ragg) Har jag ett par snyggveckor?

Kul, men samtidigt sånthär som det bara inte går att sluta tänka på. Mitt kontrollbehov som yttrar sig som vanligt; jag måste få veta.

Arrrrrgh.

Bekräftelse, sweet bekräftelse..

Wheee :).

Nog var det en lovande dejt alltid..

Lättfotad och svårfångad

Ähum.

Snabb recap: jag och Ö2 hånglar upp varandra, träffas ett par gånger och fortsätter hångla upp varandra och kör hela umgås-förutsättningslöst-pussas-hållahand-prylen, jag åker på semester och blir fetdissad när jag kommer hem. Fetdissad som i jagsvararvarkenpåtelefonellersmsfeelthepainmotherfucker!. Vad gör jag då? Jo, jag tänker att jaja, detvarvälintehelavärlden och mestenkulgrej och manficksevartdenledde och tydligen ledde den ingenvart och nufårjagletauppnånannanattslickaimunnen. Så långt inga konstigheter, ok?.

Vad händer nu då? Sprang på Ö2, som tyckte att jag skulle komma förbi henne på jobbet nån dag. Sprang förbi Ö2s jobb idag, där det pratades lite allmänna trevligheter och hon avslutar med att jag måstemåstemåste komma förbi FLER gånger och prata och jag bor ju så nära så det vore ju kul att komma förbi på en kaffe efter jobbet nångång om ringer före?

Ambivalenta fruntimmer...

Jag själv är ju absolutverkligenintealls ambivalent, menar jag. Nej. För jag är ju den siste som springer runt och flörtar i alla riktningar som finns, kåt som en trettonåring som just upptäckt självbefläckelsens under. Nejnej. Och jag skall ju inte alls på en rätt lovande dejt på lördag. Nejnejnej. Och jag var inte alls en hårsmån från att stoppa in picken i mitt ex efter en längre hångelsession nyligen. Nejnejnejnej. Och jag tyckte ju inte att kaffehosmigsnart vore en klockren idé. Nejnejnejnejnej.

Och om några veckor får jag reda på om jag får rädda världen igen. Jag går på nålar.

Whee.

And now - something completely different.

JA!.

Champagnen korkades upp runt 23.

Wheee :).

Kommentaren som fick bli ett eget inlägg

Jag postar skiten här istället, det blev för långt :).

Egentligen tror jag inte att någon lever nåt särskilt annorlunda liv - under ytan.

Är lite trött på mitt eget hemlighetsmakeri, men skulle jag speca mina intressen, min bakgrund och detaljerna i mitt liv i stort så hade det varit rätt enkelt att förstå vem jag är. Inbillar paranoian mig ;). Jag är inte så jävla spektakulär egentligen men tillräckligt för att sticka ut en liten aning.

Så jag lägger krokben för mig själv kan man väl säga. Lite moment 22 eller nåt. Svårt att bli inspirerad att skriva målande utan detaljer, och svårt för mig att släppa garden när jag inte kan gömma mig bakom anonymiteten. Läste lite av vad jag skrivit och tänkte att nån borde sparka mig - jag behöver hitta formen igen. Kanske gör jag det imorgon och kanske om två veckor. Jag vet inte riktigt.

Och... kanske är jag någon du känner, kanske är jag någon bekant du hört talas om - vi får nog aldrig veta.

Och det har ju sin charm, det också. Eller hur? :)

Hibernation

Ibland får man inte som man vill; jag hade tydligen massuppfittat alltihop. Men fuck that. Måste landa i vardagen igen här, plötsligt händer allting på en gång och jag har tröttnat lite på att skriva. Kommer tillbaks snart, när jag fått tillbaks intresset för det här; just nu har jag liksom inget behov av att berätta eller skriva av mig.

Stay tuned.

Reboot

Sådärja, nu har jag förträngt klart det där, tryckt på resetknappen och startat om systemet. Yeah baby.

Avslutat fyratimmarsdejt nummer två med Ö1, ingen vidare action än men riktigt, riktigt trevligt och nice på alla sätt och vis. Men det är svårt, jäkligt svårt, att ta det där språnget från trevligt mysigt prat till min tunga i din mun och den här jävla frustrationen!

På ett sätt vill jag veta nununununuNU hur det ligger till och på ett annat är det rätt skönt att gå runt och undrafunderainteveta... och vafan. Två fyratimmars - mysiga - dejter borde väl fan tyda på någon form av framgång?

Vi behöver bli fulla ihop tror jag.

Förbannade jävla känslokaos

Aj. Aj. Aj. Kuken. Jävla skit.

Lite såhär.

LALALALALALALALALALA. Snurresnurr.

Jag blir fan tokig.

Saknad

Vykortet kom fram.

Berusade pratar vi som vi inte har pratat på länge, länge. Tätt omslingrade pratar vi om det som var, det som kunde ha blivit och att inte vilja såra eller bli sårad, I hate her 'cause I love her so I'd hurt her again, och världen är så jävla orättvis när vi älskar varann så mycket och det ändå inte går, det ändå inte fungerar och det ändå, trots känslor som är så jäveljävla starka, någonstans känns att det nog inte finns någon framtid samtidigt som vi tror att vi är designade för varandra och jag krackelerar och sätter mig själv i massor med arbete och gör annat för att slippa tänka, och jag slipper inte tänka, och jag har en stor jobbig jävligt jobbig klump i magen som känns som ångest men jag vet att det inte är ångest för jag vet vad det är; Saknad.

Jag hatar det här. Verkligen. Vill bara låsa in mig.