Paranoid & sunburnt

Sådärja.

Brun som en pepparkaka skulle jag kunna skriva om pooler, salt varmt hav, booty överallt, kåta danskor, stupfulla 17-åringar, death-defying taxiresor, sinnessjuk värme eller konstiga språk.

Men jag är lite för seg.

Så det får bli en annan gång.

Mellan omställningar och flygresor och skolstarter och strukturering av liv, hinner jag fundera både en och två gånger på om jag verkligen skall ut och rädda världen igen (jag villvillvill men jag älskar mitt liv så mycket just nu att jag blir kluven), hinner jag inte riktigt bry mig om att hon inte hör av sig och orkar inte ligga på och vara tjatig (för det är så svalt från min sida att det inte är värt att fucka integriteten över), hinner jag inte ha någon lust att gå ner mig i ex IGEN, hinner jag inte ha nån lust att få förhoppningar i nåt annat av mina fyrtioelva projekt för tillfället. Jag är rätt nöjd med sakernas tillstånd som den lilla bekräftelseslinka jag är. Kanske är jag ett svin och en skitkorv, men om så är fallet så må det vara hänt. Det får gå hur fan det vill, jag trivs och jag skall tamigfan sätta mig själv i första rummet för en gångs skull. Bekräftelsehoran ler och slickar hungrigt i sig, och vad fan gör det om hundra år? Som den observante kan urskilja är jag något kluven till mitt senaste beteende och behandlande av diverse galanta damer i min omgivning men ärligt talat är jag fan TRÖTT på att sätta alla andra i första rummet på bekostnad av mig själv och nu mår jag riktigt, riktigt bra.

Först till kvarn - regeln gäller inte för drontar. Fråga vem som helst.