Saknad

Vykortet kom fram.

Berusade pratar vi som vi inte har pratat på länge, länge. Tätt omslingrade pratar vi om det som var, det som kunde ha blivit och att inte vilja såra eller bli sårad, I hate her 'cause I love her so I'd hurt her again, och världen är så jävla orättvis när vi älskar varann så mycket och det ändå inte går, det ändå inte fungerar och det ändå, trots känslor som är så jäveljävla starka, någonstans känns att det nog inte finns någon framtid samtidigt som vi tror att vi är designade för varandra och jag krackelerar och sätter mig själv i massor med arbete och gör annat för att slippa tänka, och jag slipper inte tänka, och jag har en stor jobbig jävligt jobbig klump i magen som känns som ångest men jag vet att det inte är ångest för jag vet vad det är; Saknad.

Jag hatar det här. Verkligen. Vill bara låsa in mig.