lördag, september 16, 2006

Kommentaren som fick bli ett eget inlägg

Jag postar skiten här istället, det blev för långt :).

Egentligen tror jag inte att någon lever nåt särskilt annorlunda liv - under ytan.

Är lite trött på mitt eget hemlighetsmakeri, men skulle jag speca mina intressen, min bakgrund och detaljerna i mitt liv i stort så hade det varit rätt enkelt att förstå vem jag är. Inbillar paranoian mig ;). Jag är inte så jävla spektakulär egentligen men tillräckligt för att sticka ut en liten aning.

Så jag lägger krokben för mig själv kan man väl säga. Lite moment 22 eller nåt. Svårt att bli inspirerad att skriva målande utan detaljer, och svårt för mig att släppa garden när jag inte kan gömma mig bakom anonymiteten. Läste lite av vad jag skrivit och tänkte att nån borde sparka mig - jag behöver hitta formen igen. Kanske gör jag det imorgon och kanske om två veckor. Jag vet inte riktigt.

Och... kanske är jag någon du känner, kanske är jag någon bekant du hört talas om - vi får nog aldrig veta.

Och det har ju sin charm, det också. Eller hur? :)

4 Comments:

Anonymous Anonym said...

vill man veta då?

vi målar våra liv med färger från paletter som vi själva satt namn på

september 17, 2006 3:41 em  
Blogger Kökssoffan said...

karoliina, så satans poetisk, som alltid men visst har du en poäng, varför skall man egentligen vilja veta? What's the point? Ärligt? Nej just det, så fortsätt du att vara anonym käre dront.

Själv funderar jag däremot på om det vore alldeles tokigt att presentera mig rent grafiskt meddelst digitalkameran (som utmanande hånskrattar åt mig från skrivbordet). Jag vet inte, pro's and con's och paranoia och allt det där och som ovan, en stilla undran varför - det finns så jävla mycket yta i vardagen ändå så varför förstöra ett av väldigtfå ställen att vränga ut och int anonymt.

nåja, den som lever får se

september 17, 2006 11:06 em  
Blogger Dronten said...

Bra poäng där karoliina... är man nyfiken och vill veta så är det rätt sällan man ställer sig den frågan alls. Varför vill man veta?

Jag blir väl lite för paranoid ibland.

Och K, gå på gut-feeling tycker jag. Tvekar du så är svaret nej, som nån klok person sade nån gång...

september 18, 2006 12:13 fm  
Blogger Kökssoffan said...

hehe *träffad*, ehrrrmm...jag var nog lite mörk igår överhuvudtaget

september 18, 2006 3:08 em  

Skicka en kommentar

<< Home