Ice ice baby
De går hand i hand, negativiteten och likgiltigheten.
Negativiteten först, som ett blött halvgenomskinligt täcke över tillvaron, färgar allt i grått och får mig att vända taggarna utåt och bli omedvetet okänslig. vända alla taggarna utåt. såra, ibland riktigt djupt, ofta så det kan ta flera veckor att reparera, ibland så det är knullat för alltid. För gudarna skall veta att jag kan det, mitt liv har lärt mig precis hur man identifierar svaga punkter, precis när och precis hur man skall trycka på dem, psykiskt rakt in i hjärtat, rakt in i själen på den som råkar komma i vägen. Nej, jag hade ingen "tragisk uppväxt". Nej, jag var inte mobbad heller. Jag var ett känsligt skilsmässobarn, en känslig tonåring som hamnade i okänsligt sällskap och fick forma försvarsmekanismer i sandlådan. Och jag tycker inte synd om mig själv heller, jag blir förbannad på folk som tycker synd om mig i vilket sammanhang det än må vara. Jag blir förbannad på mig själv när jag sårar folk på automatik och inte ser konsekvenserna förrän efteråt.
Sen kommer likgiltigheten. Jag behöver ingen, jag klarar mig själv, ensam är stark men ensam är fan inte stark, ensam är så jävla svag och jag reser mig upp från negativiteten och svävar ovanför, svävar ensam ovanför den och det känns bra igen. Men det har ett pris. Priset heter distansering och känslobortträngande och fan vet om det inte finns lite rädsla där också, odefinierad rädsla som psykologerna kanske skulle kalla ångest. Mår inte tillräckligt bra för att må bra, inte tillräckligt dåligt för att må dåligt.
Och jag är jävligt glad att jag har förstående, kära vänner.
Negativiteten först, som ett blött halvgenomskinligt täcke över tillvaron, färgar allt i grått och får mig att vända taggarna utåt och bli omedvetet okänslig. vända alla taggarna utåt. såra, ibland riktigt djupt, ofta så det kan ta flera veckor att reparera, ibland så det är knullat för alltid. För gudarna skall veta att jag kan det, mitt liv har lärt mig precis hur man identifierar svaga punkter, precis när och precis hur man skall trycka på dem, psykiskt rakt in i hjärtat, rakt in i själen på den som råkar komma i vägen. Nej, jag hade ingen "tragisk uppväxt". Nej, jag var inte mobbad heller. Jag var ett känsligt skilsmässobarn, en känslig tonåring som hamnade i okänsligt sällskap och fick forma försvarsmekanismer i sandlådan. Och jag tycker inte synd om mig själv heller, jag blir förbannad på folk som tycker synd om mig i vilket sammanhang det än må vara. Jag blir förbannad på mig själv när jag sårar folk på automatik och inte ser konsekvenserna förrän efteråt.
Sen kommer likgiltigheten. Jag behöver ingen, jag klarar mig själv, ensam är stark men ensam är fan inte stark, ensam är så jävla svag och jag reser mig upp från negativiteten och svävar ovanför, svävar ensam ovanför den och det känns bra igen. Men det har ett pris. Priset heter distansering och känslobortträngande och fan vet om det inte finns lite rädsla där också, odefinierad rädsla som psykologerna kanske skulle kalla ångest. Mår inte tillräckligt bra för att må bra, inte tillräckligt dåligt för att må dåligt.
Och jag är jävligt glad att jag har förstående, kära vänner.
posted by Dronten at 10:10 em
6 Comments:
Jag kan relatera
mm. än åt ena hållet, än åt andra. det är konstigt att man inte kan bryta mönster trots att man vet precis hur det ska gå ibland. Att det alltid blir samma sak.
tror du inte att det beror på att orsaken finns kvar? Ett beteendemönster går ju egentligen inte att jobba innan man identifierar vad/vilken situation som får just det beteendet att komma fram. *snusförnuftig*
Du är inne på rätt spår, problemet är väl kanske ... nån slags stress. Allting blir så fantastiskt subjektivt i de där svarta hålen, att objektiviteten eller "vidvinkelseendet" eller förmågan att relatera till andra blir så nedsatt.
Kanske man borde undvika folk i vissa perioder? Kan ju vara en lösning.. Eller vara lite tydligare.
What a great site, how do you build such a cool site, its excellent.
»
Your are Excellent. And so is your site! Keep up the good work. Bookmarked.
»
Skicka en kommentar
<< Home