Snakes & martyrs

småpackad såhär på kvällskvisten. Åkte på nån slags existentialism så det blir kanske inte så sarkastiskt idag heller, men what the fuck... Jag har det oförskämt bra! fått ett par knäppar på näsan om min viktnoja (borde väl lära mig ett och annat) och har haft det jäkligt bra idag helt enkelt. Även om L försökte skaka om mig lite i min världsuppfattning och mina åsikter om vad som försiggår just nu.

Mm. Begraver mig i uppgifter som förvisso känns jäkligt kul. Tar tag i ansvaret, making a difference, strävar framåt. Overachiever (jo, jag kände nog igen mig lite i K). Men varför för helvete inte? det får mig att må bra; förstärker känslan av att vara "on a spree" och gör mina dagar vackrare. Allt annat, intimare relationer och hängivenhet och skit i mitt privatliv får stå tillbaks ett tag. Jag mår jävligt bra nu. Jag behöver inget annat för tillfället. Kan det inte få vara bra så?

Funderar så mycket på om this is as good as it gets. Och sanningen att säga är det nog fan det, jag trivs nu. Jag mår bättre än på länge och det är som om mina egna tvivel och livet i sig självt gör att jag inte anser att det får räcka så här. Låter kanske lite snurrigt men hela skiten är en kluven situation som är svår att få grepp om.

Äh. Jag borde nog sova ;). Kram.