Limbo

Helt färdig efter en kväll fylld med prat med bästa vännerna, öl och brännvin. Full, men på något sätt med självbevarelsedriften kvar; en knapp till så ramlar jag ihop, dags att åka hem.

Mitt liv är fan tråkigare än rutin nu, jobbar för mycket och sover för lite, helt slut i kroppen och halvslut i huvudet (what else isn't new), känner att jag lever men hinner inte med nånting annat.

Men: jag kände så jävla starka impulser att smsa ex, det bara bubblade av saknad helt plötsligt så fort hon kom på tapeten under samtal. Men jag låter bli. Jag vill inte dit igen. Men jag ska inte sticka under stol med att jag älskar henne, det kommer jag alltid att göra och det har jag alltid gjort. Precis som hon mig. Vi har ett jävligt märkligt förhållande till varandra och det känns fortfarande konstigt att det aldrig funkade särskilt bra.

Helt trasig i både kropp och huvud med nån form av virusinfektion (kan det vara sars?) i kroppen blir det dags att krypa till kojs, dra ur alla telefonjack och återhämta. Gud, vad trött jag är.

Jag behöver en sommarflört. Någon?