Hippes och tyskjävlar

Jaja jag kan väl inte låta bli att skriva nåt litet dådå..rätt seg midsommar; eller så hänger jag bara upp mig på att jag inte fick ligga i år.

Hamnade på en fest med lite gamla, goda vänner och någons syskon med vänner. Ochochoch… BARN!

Det här var fan sista gången jag åker på en midsommarfest som innehåller småbarn. Åtminstone tills jag har fyllt minst 40 och scorat tusentals vuxenpoäng till. Just det, mina vänner, småbarn har en icke önskvärd effekt på mig. Nu kanske ni tror att jag är belgare och att ungarna får mina ”juices flowing”, men nej: snarare är det så att jag blir så inihelvete PK när det är ungar i närheten. Jag, köns- och bajshumorns okrönte konung. Jag, smaklöshetens galjonsfigur. Jag, som vid väl valda tillfällen får folk som anser sig ha ”sjuk humor” att grimasera av avsmak. Måste vara mina ansvarsfullhetsgener som börjar spöka när de små knotten springer runt.

Men vad blir det för fest, liksom? Lägg till trettifemåringar som klev in på universitetet vid nitton och ännu inte kommit ut (hej verklighetsflykt och wannabe-intellektualism) och fullständig avsaknad av självdistans och humor och voila: min midsommar i ett nötskal. Tur att före detta jobbarpolare fanns på plats och kunde fylla kvoten av besinningslös spritfylla med urspårningar som bara är möjligt när det enkom är herrar inblandade. Efter att ungarna fått sova midsommarmästerskap i nazireferens (det blir ju så mycket ROLIGARE när stället är fullt med PK universitetshippies), 2-kvadratmeters bastubrottning (K vann: tredje gradens brännskador på arslet).

Men jag är inte bitter.

Och så blev vi utsparkade ur VM av en nation svettiga, ishockeyfriserade, smaklösa, trivsamt feta, träningsoverallsklädda världskrigsförlorare. Typiskt…